Låt mig presentera Motorcykel-kullen. Som jag berättat tidigare betyder kennelnamnet Toute Vitesse "Full Fart" och vad är det mer fart i än hojar...å att mannen o jag åker hoj gör ju inte kopplingen sämre. Så här kommer namnen.
Hanarna:
T V Bridgestone Hurricane
T V Cleveland Tornado
T V Royal Enfield
Tikarna:
T V Triumph Minerva
T V Indian Velocette
T V Aprilia Pegaso
T V Ariel Square Four (om jag behåller en tik så är den min)
Annars är det lugnt o fridfullt så här ett dygn efter valpningen, Dixie äter bra o är en jätteduktig mamma som pysslar om de små och småskäggen (hmm de har ju inga skägg än men det kommer ju) ligger mest o diar och ibland är det nån som piper lite för den har kommit lite vilse så då får jag hjälpa dem till rätta.

Idag har de äntligen anlänt - Dixies efterlängtade valpar         

Så nu - tror vi att det är klart - 3 pojkar o 4 flickor är födda, alla mår bra och vill du tinga en valp är du välkommen att ringa mig på 0706528917 - man kan inte tinga en valp via mail utan enbart genom personlig kontakt via telefon!!

Nu ligger Dixie o alla de små diar o mår bra, Donna o Dennis tycker det är lite konstigt här just nu, konstiga lukter och VARFÖR??? Varför får vi inte vara i sovrummet?? 

Dagen började med en mycket trött Matte då Dixie var otroligt orolig större delen av natten o ville ut gång på gång, men tempen hade inte varit nere i lägsta läget o vänt så jag väntade, vid lunchtid ville lilla Tjock ut och då kom det lite knepig avföring så jag funderade ju om det var dax, när vi kom in ville hon upp i sängen o väl där började hon gny o så PANG gick vattnet...i Husses säng   hmm ja ja ner i valplådan, snabbt ut o käka lite o kolla till henne med täta mellanrum, vid 13.20 var det dax för första valpen att göra sin entré...med bakbenen först     men det var inga problem, det sa bara plupp så var första pojken ute och 12 minuter senare kom nr 2 oxå det en pojke men rättvänd denna gång    sen vilade Dixie i ca 40 minuter o sen sa det plopp så kom en flicka och 20 minuter senare en flicka till, 20 minuter senare en flicka till....sen la sig lilla Tjock o vilade lugnt o lät alla dia o jag tänkte att nu var det över....

Där hade jag FEL!!! Sen kom det en pojke men det tog 1 timme o 20 minuter o en dryg halvtimme senare kom en liten tjej till...oj oj oj 7!!!!!!!!!!!!!!!!!! små dvärgar!!!

Alla mår bra, Dixie sköter om dem o har ätit o mår bra hon oxå.

Nu tar vi en välförtjänt vila allihopa!!

Nu drar det snart ihop sig till valpning, har fixat hem allt som behövs så vi är ordentligt förberedda, det är en hel del som ska finnas på plats: handdukar o gamla lakan, hushållspapper, desinfektionsmedel, vaselin, engångshandskar, trubbig sax, peang, garntrådar, termometer, våg, block o penna....

Vid den "veckliga" (jo jag tycker att det borde heta så   ) mätningen o vägningen idag så kan jag konstatera att vikten ökat med 2,9 kilo och omkretsen runt midjan (ehm eller där midjan en gång var) mäter nu +21 cm!!

Lite valpintressenter börjar höra av sig och det är ju roligt att få prata med trevliga människor som längtar efter ett litet skäggtroll    är det så att du oxå längtar efter ett litet eget skäggtroll så är du varmt välkommen att höra av dig på telefon 070-652 89 17.

Nu är det ca en vecka kvar innan beräknad valpning, man vet ju aldrig om de bestämmer sig för att titta ut innan eller efter men vi är förberedda. Lilla tjocka ligger mest på sidan o jäser nu för tiden, magläge är väl lite jobbigt så klart ;-)
På kvällarna är det full rulle i magen på Tjock-Dixie - det sparkas friskt och det är såååå mysigt att sitta med handen på hennes mage o känna små kickar. Tror att jag kommer att ha svårt att få nåt vettigt gjort efter valpningen, jag kommer nog mest vilja ligga på knä vid valplyan o gosa o pussa <3
Igår vägde jag Dixie och hon har ökat 2,6 kg o midjemåttet är 20-21 cm större än när hon hade sin "flickfigur" ;-)
Dixie låter hälsa att hon trivs rätt bra med att vara soff- o pralinhund och kan gärna fortsätta få äta ur Mattes hand ;-)

På förmiddagen idag tog Dixie o jag en liten kort promenad i det sköna höstvädret, hon vaggar ju fram numera men är ändå väldigt glad o pigg på att gå ut o gå. I Sannahed var det för många år sedan ett militärområde och lite varstans sitter skyltar med information om olika byggnader mm som fanns här i slutet av 1800-talet o ett tag framåt. Vårt hus byggdes som Soldathem/Missionshus och finns med bland skyltarna om minnesvärda byggnader i området.

När vi kom tillbaka efter att ha gått en sväng i samhället så stod det vad som såg ut att vara en pensionärsförening med papper i handen o de hade nån sorts rundvandring o tittade på byggnader o ruiner av vad som var förr, Dixie är alltid väldigt social o förtjust i att hälsa på folk men i o m dräktigheten så måste jag säga att det nästan går till överdrift, hon ylar o piper o kråmar sig o åmar sig för att få uppmärksamhet och idag var inget undantag. den lilla tjocka raringen stretade på så gott hon kunde o jag hade inte   att göra annat än att fråga om hon fick hälsa på dem - och oj oj oj så glada tanterna o farbröderna blev - de blev alldeles till sig o klappade o kelade med Tjock-Dixie som då snabbt lugnade ner sig o bara njöt av uppmärksamheten. En tydlig förändring som kommit med dräktigheten är att hon släppt lite av sitt kontrollbehov o kan njuta mer av att kela.

Idag har lilla tjocka varit ordentligt hungrig och det gläder mig så klart att hon ville äta utan lock o pock o trugande från min sida, de andra två små skäggtrollen blir så galet avundsjuka när jag får sitta o mata Tjock-Dixie.

nu tycker jag den här sista veckan kan ta o gå riktigt fort så att de små bebbarna får komma ut så jag kan pussa på dem     

Ja nu är det en dryg vecka kvar till beräknad valpning och Dixie heter numera Tjock-Dixie    hon har gått upp 2,6 kilo trots att hon de sista dagarna ätit dåligt, jag har fått handmata henne och lura henne så hon tror att maten är godis    Häromdagen skulle jag köra lite sitt/ligg med Dennis o Donna i köket o då kom så klart lilla tjocka o ville vara med - för godis är ju gott...ja ja tänkte jag o fyllde handen med ostbitar o torrfodret som Dixie äter - då blev det ju en konkurrens-situation o maten var plötsligt MYCKET åtråvärd!! Så igår när hon matvägrade igen så tänkte jag att jag kör väl samma...men se man lurar inte Dixie två gånger   så då fick jag testa nåt annat, strödde FortiFlora på maten o då smakade den plötsligt jättejättegott, bra tänkte jag då gör jag så idag igen - men!! Hallå!! Matte!! Lärde du dig inte nyss att man inte kan köra samma trick två gånger?? Ja ja idag blötla jag maten o mikrade den lite och på eftermiddagen var hon plötsligt tokhungrig - börjar misstänka att den lilla damen kör med mig     Nähä säger Dixie...skulle jag väl aldrig göra  

men trots att det varit krångligt de senaste dagarna vad gäller maten så ökar hon fint i vikt o är nu knappt 20 cm rundare om midjan   

jag kan inte minnas att jag tyckte 9 veckor gick så här långsamt när Doris var dräktig - men troligen beklagade jag mig friskt då oxå.

Donna tycker troligen att det är för mycket fokus på Dixie just nu så när vi går o lägger oss på kvällen så följer hon inte med utan lägger sig i en tygbur i hallen, men på morgonen ja då har hon ändå kommit på att det var bra ensamt där o krupit upp till oss iaf. Dennis är sitt vanliga glada spralliga jag - vilket INTE uppskattas av Dixie, hon morrar åt honom om han kommer för nära. Vi kommer att göra som så att Dixie o valparna sover i sovrummet och de andra två kommer att få vara i rummet intill, tror inte det blir något problem utan de kommer att fatta situationen o sen får jag ju ägna mig extra mycket åt dem dagtid istället. ja det mesta kretsar just nu kring det som kommer att ske om en dryg vecka - o det är ju inte så konstigt.

Nä nu tar vi helg här i Fridhem - hoppas ni får en skön helg!!

Vad innebär det att föda upp hundar under ansvar? Behöver jag ta ansvar för valparna efter att de levererats? Jag har ju en tik och en hane här hemma så då är det väl bara att köra på? ärftliga sjukdomar? Lagar? regler...nä sånt behöver jag väl inte veta nåt om - låt naturen ha sin gång...är det det man ska göra när man föder upp hundar?? Nej...inte enligt mig iaf....

Som uppfödare - knuten till Svenska kennelklubben har jag möjlighet att gå olika utbildningar för att lära mig om t ex Utfodring, Genetik, Juridik, Anatomi, Parning och valpning, Valpens beteende mm

Vad är det bra för då? Kan man inte bara låta naturen ha sin gång o låta hundar föröka sig och överlåta till dem att göra det de gjort i alla tider?

Nja - nu lever ju inte hunden i det vilda utan är beroende av oss människor för att t ex få mat.

På utfodringskursen fick jag lära mig hur jag ska reglera maten för tiken innan parning för att få fler valpar, dessutom har jag lärt mig räkna ut kaloriinnehåll i fodret (för det står ju inte på påsen) jag kan räkna ut varje hunds specifika energibehov och jag vet oxå hur mycket min dräktiga tik ska äta för att få friska välmående valpar utan att själv tappa för mycket i hull.

Juridiken då? ja visst är det bra att veta vilka lagar o regler som gäller för oss som föder upp och säljer hundar - de gäller ju oavsett om jag har registrerad kennel eller inte!! Hur ser Skatteverket på uppfödning?? Hur och vad ska det vara för köpeavtal med när man levererar valpen? ja det finns en uppsjö av regler som jag behöver veta om.

Genetik? Vad ska man akta sig för när man tänker para två hundar - vad är ärftligt o vad är inte? 

Dessutom finns det - beroende på ras - olika undersökningar som ska göras av veterinär innan man parar sin hund. För Dvärgschnauzer ska man ögonlysa båda föräldradjuren, (absolut innan parning men jag tycker det även är en självklarhet att man följer upp och ögonlyser regelbundet) valpkullen ska registreras, stamtavlor ska hämtas ut,  försäkringar ska betalas...

Innan parning har nog de flesta uppfödare även meriterat sina hundar på olika sätt, jag tycker t ex att mentaliteten hos hunden är jättejätteviktig - visst är det fantastiskt om man får fram en vacker hund men hunden ska ju fungera i samhället i alla olika situationer. Målet måste ju vara att få fram en hund som både är rastypisk, anatomiskt korrekt med ett stabilt psyke.

Eftersom min första hund kom från en uppfödare som inte höll sig till SKK:s regelverk och heller inte fick registrera kennelnamn) med otroligt dålig mentalitet (exteriören var inte nån hit den heller) så har det nog gjort att jag är sååå noga med just mentaliteten.

Daisy   som nu springer på ständigt gröna ängar   var rädd för precis allting, människor var det absolut mest otäcka men även andra hundar, enda gången som hon mådde bra var när hon var i löp för då hände något i henne och hon blev en glad o frimodig liten tjej, men det inträffade ju bara 2 ggr per år   på slutet, innan jag bestämde mig för att ta bort henne - så drev hennes rädsal henne till att börja göra utfall mot sådant som var skrämmande och jag ville inte att hon skulle gå över den gränsen så därför blev hon bara 4 år gammal. det var nog det svåraste beslut jag tagit - men väl hos veterinären för den sista sprutan var det som om hon försökte tala om för mig att det här blir bra Matte - mycket bättre faktiskt, hon var lugn hela tiden (vilket ju aldrig inträffat på en veterinärmottagning tidigare) 

Hade den "uppfödaren" som jag köpte Daisy av gått Genetikkursen i SKK:s regi så hade hon nog aktat sig för att göra den kombinationen som resulterade i att Daisy föddes. Hade hon dessutom haft mer på fötterna vad gäller Juridiken - om hur man t ex ska ha sina hundar vad gäller utrymmen, burar mm så hade kanske inte Polis och Milj&Hälsoskyddförvaltningen kommit ut och stängt hennes uppfödning...

Vad jag vill säga är att jag verkligen uppskattar alla de som föder upp hundar under ansvar - bara för att man råkar ha en hane och en tik tillgänglig så är det inte så säkert att det är en bra idé att ta valpar på dem. Tänk långsiktigt, ta reda på allt som behövs, ut/fortbilda dig och tro för allt i världen inte att du är fullärd - det finns alltid något man kan lära sig. Vänd dig till andra seriösa uppfödare för råd och stöttning. Jag är så otroligt tacksam för Maria från Kennel Kaspelix som fungerar som min mentor och dessutom är hon en fantastisk vän   

Trots allt så är det ju fantastiskt roligt och underbart att få följa sin tik genom dräktigheten och sedan få se de små knyten växa och utvecklas till egna individer. Sen gäller det att hitta bra hem till dem och det är nog det tuffaste av allt - vem är tillräckligt bra för att ta hand om "mina" små bebbar....så om du som valpspekulant tycker jag ställer många frågor så är det för att jag vill försäkra mig om att det ska bli bra. Och JA!! jag tänker fortsätta föda upp små skäggtroll trots alla "besvär"      

Nu är det snart bara tre veckor kvar av Dixies dräktighet. Hon äter bra och växer o mår gott de senaste två veckorna har hennes midjemått ökat med ca 12 cm så nu börjar hon bli härligt rund, men hon hoppar fortfarande glatt upp i både säng o soffa. Däremot märker jag att hon inte är lika pigg på att haka på när någon av de andra vill gå ut o kissa, sista vändan på kvällen tycker hon är heeeeeelt onödig men ok ok säger hon jag går väl med då ??
Hon är lite mer "bitchig" mot Donna o Dennis särskilt vid mat eller när de fått tuggben - är väl instinkten som säger att det är bäst att ta vara på maten för bebbarnas skull ?
Imorgon tror jag att jag ska försöka få en bild av den runda gosiga magen ??
Nu tar vi o säger god natt o sov gott