Vad innebär det att föda upp hundar under ansvar? Behöver jag ta ansvar för valparna efter att de levererats? Jag har ju en tik och en hane här hemma så då är det väl bara att köra på? ärftliga sjukdomar? Lagar? regler...nä sånt behöver jag väl inte veta nåt om - låt naturen ha sin gång...är det det man ska göra när man föder upp hundar?? Nej...inte enligt mig iaf....

Som uppfödare - knuten till Svenska kennelklubben har jag möjlighet att gå olika utbildningar för att lära mig om t ex Utfodring, Genetik, Juridik, Anatomi, Parning och valpning, Valpens beteende mm

Vad är det bra för då? Kan man inte bara låta naturen ha sin gång o låta hundar föröka sig och överlåta till dem att göra det de gjort i alla tider?

Nja - nu lever ju inte hunden i det vilda utan är beroende av oss människor för att t ex få mat.

På utfodringskursen fick jag lära mig hur jag ska reglera maten för tiken innan parning för att få fler valpar, dessutom har jag lärt mig räkna ut kaloriinnehåll i fodret (för det står ju inte på påsen) jag kan räkna ut varje hunds specifika energibehov och jag vet oxå hur mycket min dräktiga tik ska äta för att få friska välmående valpar utan att själv tappa för mycket i hull.

Juridiken då? ja visst är det bra att veta vilka lagar o regler som gäller för oss som föder upp och säljer hundar - de gäller ju oavsett om jag har registrerad kennel eller inte!! Hur ser Skatteverket på uppfödning?? Hur och vad ska det vara för köpeavtal med när man levererar valpen? ja det finns en uppsjö av regler som jag behöver veta om.

Genetik? Vad ska man akta sig för när man tänker para två hundar - vad är ärftligt o vad är inte? 

Dessutom finns det - beroende på ras - olika undersökningar som ska göras av veterinär innan man parar sin hund. För Dvärgschnauzer ska man ögonlysa båda föräldradjuren, (absolut innan parning men jag tycker det även är en självklarhet att man följer upp och ögonlyser regelbundet) valpkullen ska registreras, stamtavlor ska hämtas ut,  försäkringar ska betalas...

Innan parning har nog de flesta uppfödare även meriterat sina hundar på olika sätt, jag tycker t ex att mentaliteten hos hunden är jättejätteviktig - visst är det fantastiskt om man får fram en vacker hund men hunden ska ju fungera i samhället i alla olika situationer. Målet måste ju vara att få fram en hund som både är rastypisk, anatomiskt korrekt med ett stabilt psyke.

Eftersom min första hund kom från en uppfödare som inte höll sig till SKK:s regelverk och heller inte fick registrera kennelnamn) med otroligt dålig mentalitet (exteriören var inte nån hit den heller) så har det nog gjort att jag är sååå noga med just mentaliteten.

Daisy   som nu springer på ständigt gröna ängar   var rädd för precis allting, människor var det absolut mest otäcka men även andra hundar, enda gången som hon mådde bra var när hon var i löp för då hände något i henne och hon blev en glad o frimodig liten tjej, men det inträffade ju bara 2 ggr per år   på slutet, innan jag bestämde mig för att ta bort henne - så drev hennes rädsal henne till att börja göra utfall mot sådant som var skrämmande och jag ville inte att hon skulle gå över den gränsen så därför blev hon bara 4 år gammal. det var nog det svåraste beslut jag tagit - men väl hos veterinären för den sista sprutan var det som om hon försökte tala om för mig att det här blir bra Matte - mycket bättre faktiskt, hon var lugn hela tiden (vilket ju aldrig inträffat på en veterinärmottagning tidigare) 

Hade den "uppfödaren" som jag köpte Daisy av gått Genetikkursen i SKK:s regi så hade hon nog aktat sig för att göra den kombinationen som resulterade i att Daisy föddes. Hade hon dessutom haft mer på fötterna vad gäller Juridiken - om hur man t ex ska ha sina hundar vad gäller utrymmen, burar mm så hade kanske inte Polis och Milj&Hälsoskyddförvaltningen kommit ut och stängt hennes uppfödning...

Vad jag vill säga är att jag verkligen uppskattar alla de som föder upp hundar under ansvar - bara för att man råkar ha en hane och en tik tillgänglig så är det inte så säkert att det är en bra idé att ta valpar på dem. Tänk långsiktigt, ta reda på allt som behövs, ut/fortbilda dig och tro för allt i världen inte att du är fullärd - det finns alltid något man kan lära sig. Vänd dig till andra seriösa uppfödare för råd och stöttning. Jag är så otroligt tacksam för Maria från Kennel Kaspelix som fungerar som min mentor och dessutom är hon en fantastisk vän   

Trots allt så är det ju fantastiskt roligt och underbart att få följa sin tik genom dräktigheten och sedan få se de små knyten växa och utvecklas till egna individer. Sen gäller det att hitta bra hem till dem och det är nog det tuffaste av allt - vem är tillräckligt bra för att ta hand om "mina" små bebbar....så om du som valpspekulant tycker jag ställer många frågor så är det för att jag vill försäkra mig om att det ska bli bra. Och JA!! jag tänker fortsätta föda upp små skäggtroll trots alla "besvär"      

Nu är det snart bara tre veckor kvar av Dixies dräktighet. Hon äter bra och växer o mår gott de senaste två veckorna har hennes midjemått ökat med ca 12 cm så nu börjar hon bli härligt rund, men hon hoppar fortfarande glatt upp i både säng o soffa. Däremot märker jag att hon inte är lika pigg på att haka på när någon av de andra vill gå ut o kissa, sista vändan på kvällen tycker hon är heeeeeelt onödig men ok ok säger hon jag går väl med då ??
Hon är lite mer "bitchig" mot Donna o Dennis särskilt vid mat eller när de fått tuggben - är väl instinkten som säger att det är bäst att ta vara på maten för bebbarnas skull ?
Imorgon tror jag att jag ska försöka få en bild av den runda gosiga magen ??
Nu tar vi o säger god natt o sov gott

Blir inte riktigt klok på hur den här bloggen funkar :-/ för mina bilder som jag la ihop med inlägget igår från vår hojtur kom inte med. Gör ett nytt försök...
Vi startade i tisdags hemma i Fridhem och åkte mot Göta Kanal. Första övernattningen var på Kållandsö/Läckö Strand - rekommenderas! Mot Håverud igår o den vackra akvedukten, efter ett stopp på Café Bonaparte i Upperud (som vi oxå rekommenderar) så åkte vi Brudfjällsvägen norrut - otroligt häftig väg, smal, krokig och väldigt kuperad, Gunno fick köra konstant på 2:a lr 1:a växeln. Så landade vi slutligen i Gustafsfors på vandrarhemmet Alcatraz - kul ställe. Idag ska vi ta oss hem via Värmland och oj vad jag längtar efter mina skäggtroll <3 <3 <3

Just nu befinner vi oss på Alcatraz i Dalsland - ett otroligt trevligt och annorlunda vandrarhem/B&B beläget i en gammal fabrik på en liten ö vid Dalslands kanal - vi bestämde oss för att överge flocken och rymma hemifrån några dagar ;-)
Tack vare god hjälp av vår dotter Maria så blev det möjligt, hon och två av hennes pojkar bor hemma hos oss o tar hand om våra tre skäggtroll. Dixie skulle ju varit o hälsat på sin mamma Doris, men se det var hon inte förtjust i, tror det är alla dräktighetshormonerna som spökar för hon var alldeles olycklig så hon fick komma hem o jag var inställd på att vår minisemester inte skulle bli av :-/ men vi åkte o tänkte att blir det för eländigt så åker vi väl hem igen...men allt går bara fint med Maria o pojkarna <3 Idag har vi åkt från Läckö till Gustavsfors i Dalsland - ett alldeles fantastiskt vackert landskap. Vi njuter av resan, varandra, god mat och allt som vi erbjuds men jag längtar ändå efter mina små skäggtroll <3 <3 <3 och tänk om en månad ca så föds det nya små skäggisar hos oss - L Ä N G T A R!!!!!!
I morgon åker vi först mot Arvika o sedan genom Värmland och hemåt igen. Ska bli spännande att se om lilla magen har vuxit på Dixie på dessa dagar - skulle bra gärna vilja veta hur många som huserar där inne, har inte brytt mig om att göra ultraljud då det ändå ofta verkar otillförlitligt :-/ ja ja så småningom så får jag ju reda på det. Det är i mitten av september som valparna kommer <3

Idag tog vi en skogsrunda helt utan tanke på att hitta svamp och DÅ plötsligt dök det ju upp en massa gula kantareller så klart. Jag hade en bajspåse i fickan - som alltid - och försökte plocka lite men med tre yrväder i koppel som tycker det är superkul när matte hukar sig så gick det inget vidare. Vi gick en runda o sen satte jag in skäggtrollen i bilen, tog korgen o gick tillbaka så imorgon när husse återvänder från biker-helgen så ska vi njuta av smörstekta kantareller - mums. Nu ligger hela flocken trötta o nöjda hos mig i soffan o vi kollar lite på Cesar Milan

Nu tänkte jag mig att det här skulle bli min nya blogg och så här i början kommer det nog handla mycket om Dixies dräktighet. Jag väljer att lägga ner min gamla blogg Schnauzertjejerna för den känns väldigt inaktuell - vi har ju sedan 1½ år faktiskt utökat flocken med en liten buskille - Dennis!

En liten presentation av mig o min flock kommer här:

Jag heter Carry och bor med mannen min i ett gammalt Missionshus på landet mellan Kumla och Sannahed, huset är skapligt stort....7 rum o 2 kök....ca 305 kvm....vad gör man med ett sånt stort hus på två personer? jo man inreder bottenvåningen till ett Vandrarhem i miniformat, vi har två stora rum på vardera 30-35 kvm som man kan hyra in sig i och i anslutning till rummen finns ett underbart kök, bottenvåningen är det finaste i huset då takhöjden är ca 3,5 meter!! mer om Bo i Fridhem som vi kallar vandrarhemmet kan man läsa om på www.boifridhem.se

På övervåningen huserar min man Gunno och jag och vår lilla flock med 4-beningar: Dixie, Donna och Dennis. 4-beningarna är hundar av rasen dvärgschnauzer och de är det bästa som finns. Just i dagarna har jag fått bekräftat att parningen som gjordes mellan Dixie (Toute Vitesse Amazing-Grace) och Leo (Kaspelix I'M Not Yesterdays News) tog sig - så i mitten av september väntar vi tillökning i flocken!

För drygt tre år sedan tog jag min första o hittills enda valpkull o i samma veva så registrerade jag kennel med namnet Toute Vitesse, jag är en språknörd o gillar att leka med ord så när jag skulle sätta namn på min uppfödning så ville jag ha något med koppling till mig o mina hundar, Doris som är mamma till Dixie kommer från Kennel Kaspelix och heter Full Fart Doris, full fart är något som kännetecknar dvärgschnauzrar och på franska blir det: TOUTE VITESSE!!

Nu är det då dax för valpkull nr 2, jag hade trott att Donna skulle vara den som skulle få den kullen men den lilla damen behagade inte vilja para sig med utsedd hane så det fick vänta.

Hundarna tar en stor del av mitt liv, vi fokuserar på att träna lydnad för att kunna tävla. Förra året var premiär för både Dixie o mig på tävlingsbanorna, det gick riktigt bra i Lydnadsklass 1 så vi fick vårt Lydnadsdiplom rätt fort o försökte oss sedan på att även tävla i Brukslydnaden i Appell Spår och det gick oxå bra. Nu har jag precis kommit i gång att träna Dennis och målet är att vi ska starta i Lydnadsklass 1, antingen i höst eller till våren beroende på vad vi hinner med. Jag är aktiv i Hallsbergs Brukshundklubb men har även gått en hel del kurser vid det här laget på BM:s Hundtjänst hos Prickis, där stortrivs vi och har lärt oss otroligt mycket.

Genom åren har vi haft en hel del barn och ungdomar som kommit o gått i huset, vi har varit familjehem på heltid och kontaktfamilj (då kommer barnen typ varannan helg) i totalt 20 års tid. just nu har vi inget sådant uppdrag utan vilar oss lite, vilket inte innebär att det saknas barn och ungdomar här, för de tycks komma hit i alla fall...och det gillar vi! Vår vuxna dotter Maria har tre små buspojkar som förgyller vår tillvaro oxå, Ihab 8 år, Fredj 6 år och Adam 4 år, pappan är från Tunisien och de här pojkarna är absolut världens finaste!!!

Så där då var introduktionen klar och jag ska väl försöka att komma igång lite bättre med den här bloggen än vad jag gjorde med den gamla, men den här funkar att göra från min iPhone o då blir det ju så mycket enklare.

Vi hörs!!