Idag har lilla Hedvig flyttat till sin nya familj och vi önskar henne o Stefan o Marie lycka till o jag hoppas ni kommer att njuta av många härliga år tillsammans!
Hedvig är - som alla Dixies barn - en dam med bestämda åsikter men oxå vääääldigt kelig o gosig!
Vi har haft några familjer på besök i vandrahemmet, www.boifridhem.se , där ett av barnen hade haft en väldigt traumatisk upplevelse när han var ca två år. Pojken hade blivit omringad av lösspringande hundar som ville ta hans smörgås och - förståeligt nog - var han nu väldigt rädd för hundar i alla former. Han vägrade komma ut o hälsa på hundarna o trots att hans kusiner lekte o kelade med valparna, så ville han inte komma ut utan ville bestämt åka hem!
Andra dagen de var här så kom han försiktigt ut på trappen med sin mamma när enbart valparna var ute o sa att nu ville han hälsa....min lilla Lykke låg så stilla så stilla o lät sig försiktigt klappas av pojken som strålade av lycka blandat med stolthet över att ha kommit över den där spärren som hindrat honom! Sen sa han: vi borde åka hit oftare!!! Om man inte smälter då så vet jag inte vad som kan röra ens hjärta!! Nästa morgon kom han frimodigt ut o ville träna Dixie - som var kopplad - så jag visade hur han skulle visa med handen SITT/LIGG! Gissa om han strålade när Dixie lydde hans kommandon! Mamman sa sedan: era hundar har ju botat hans hundrädsla!!!
Oj oj oj gissa om mattes hjärta svällde av glädje o stolthet!
Det är ett minne jag kommer att bära med mig med glädje!
Samtidigt så vill jag rikta en uppmaning till er hundägare - ha inte era hundar lösa, inte ens om du tycker du har full koll, rätt som det är sticker hunden iväg på en retning som du inte förutsett o det kan sluta i katastrof!!!