Hej hej jag heter Lykke och jag är en dvärgschnauzertjej på hela nio månader och jag har förstått att min matte inte sköter den här bloggen!! Så nu tar JAG över!! Matte har fullt upp med sin andra blogg som visst inte handlar alls om oss, vi som är skapelsens krona...vilka jag menar???? Dvärgschnauzrarna så klart!!!! Vem kan det annars vara som är skapelsens krona??
Matte tog just i från tårna o satt om jag nu måste blogga så kan jag i alla fall informera om att det i det här hushållet finns en mycket vettigare o mer sansad bloggare på http://carryon.bloggplatsen.se
Jösses vad menar hon med det??

Ja ja...hursomhelst så ska jag väl börja med att presentera mig.

Jag heter alltså Lykke, fast ibland säger matte att jag heter Toute Vitesse I Found a New Baby - men det är ju alldeles för krångligt o säga så jag heter Lykke kort o gott!!
Jag föddes här i huset för drygt nio månader sedan, min mamma heter Dixie fast egentligen Toute Vitesse Amazing Grace, och hon bor här o är en riktig bitch om jag får säga min mening....min pappa heter Texas, eller Kaspelix Qut The Crap men honom har jag aldrig träffat så vi är en modern familj för mamma o pappa är särbos...
Här bor en kille oxå han heter Dennis o han är rätt OK, fast jag kör rätt ordentligt med honom för han är gaaaaaanska mesig om du frågar mig...mäh frågade du inte...ja ja jag svarade i alla fall.
Matte verkar rätt förtjust i honom och jag kan faktiskt inte fatta varför, han tar bara en massa plats o ligger alltid i vägen när jag vill gosa med matte!

Minst en gång i veckan så åker vi bil till ett ställe där de har gräs inomhus...jag veeeet jättekonstigt och jag får ABSOLUUUUUUT inte kissa på gräset säger matte...dit har vi åkt regelbundet sedan jag var bebis...eller hmm ja fyra månader gammal var jag väl...
Då har matte med sig en massa godis och så sätter hon på mig ett särskilt halsband o koppel som vi bara använder när vi är där och sen säger hon FOT och börjar gå och om jag då bestämmer mig för att gå bredvid henne och titta upp mot henne så blir hon jättejätteglad och ger mig godis så det gör jag ju så klart!! Det där har vi hållit på med ett tag....börjar bli tjatigt...

Men nu plötsligt så börjar hon stanna o förväntar sig att jag ska göra nåt....men jag fattade verkligen inte alls....så då tog matte godis i handen o lockade mig till att sitta så då gjorde jag det och DÅ fick jag godis....snacka om att vara velig!! Först ska jag gå o titta på henne för o få godis men sen räcker inte det utan jag måste sätta mig ner när hon stannar...och ibland blir hon så löjligt glad o sliter fram min favvoleksak (lite sur är jag för jag får bara leka med den när vi är där med det konstiga gräset) och så leker hon med mig o busar o jag blir ju jätteglad så klart och sen tar hon leksaken o säger Tack Tack o ger mig godis!!! Jag lixom bara vinner hela tiden ju!!! Wohooo jag är jättebra på o få min matte till o göra som jag vill....tror jag....
Ja ja efter några gånger så bestämde jag mig för att det enklaste vore nog ändå att sätta mig varje gång hon stannar, och jodå det lönar sig!!!! Goooooooooodis woooooo jag är bara bäst!!!
Sen ibland tar hon fram en träpinne o vill att jag ska hålla den i munnen - urk o blä - min mamma har sagt att det ska man INTE!! Så nehej jag vill faktiskt inte!! Men sen är det ju det där med godissuget....ni vet hur det kan va va??? Hmm kanske om jag skulle ta och...jo....men jag testar väl.....

Japp!! Det lönade sig det med!!
Härom veckan var min bror Kenta på besök - jösses vilken fjant, han ville ju inte busa alls med mig!! Ja ja vi åkte iaf iväg till det där stället o så sa hans matte att Nej Kenta kan inte hoppa!! Va??????? Kan inte hoppa??? Det som är så kuligt!! Matte ställer fram nån sorts träställning o går med mig fram o tillbaka o säger hopp! o jag hoppar o får godis eller bus med bästa leksaken!! Skitkul!!
I veckan som gick så fick jag inte hoppa o det tyckte jag var lite trist så när matte skulle hjälpa till o ställa tillbaka den där träställningen så tänkte jag att...hmm...hon vill nog ändå att jag ska hoppa...så jag gjorde det bara för att jag kan!! Och matte hon bara skrek!!!! Vadårå!!!??? Bara för att det var liiiiite högre än vad jag brukar hoppa så blev hon alldeles till sig....jag hörde att hon sa nåt om att jag hoppat 70 cm....men det är väl inget!!! Det hoppar ju min kompis Spencer lätt som en plätt så då gör jag det oxå!!! Vadå "men han är en bouvier"?? Hallå!!!! Jag är minst lika stor!!! Jodå!! Det är jag!!! Jag kan om jag vill!!!
Jag kan en del annat oxå....men det sparar jag till nästa gång.
Hej svejs på er!!!

På sin ett-årsdag fick Toute Vitesse Triumph Minerva "Mindy" excellent på utställningen i Sofiero!! Grattis Kristina o Ralph och Caroline!!
Med mormor Doris gamla utställningskoppel i svart/silver måste det ju bli bra så klart!!

Tror det regnat i Skåne....,

Grattis MC-kullen som idag blir ett år!!

För två veckor sedan hade vi vår första Kennelträff, då var det livat i trädgården här vill jag lova!! Från tre kullar var det bara tre som inte kunde komma! Jätteroligt att få se alla igen!!
Vi hade en aktivitetspromenad i skogen, lite övningar i trädgården, mycket fika o mat o mingel så valpköparna kunde knyta kontakter.
Jag tror vi är överens om att det blev en lyckad dag!!
Tack till Ingela Törnkvist och Rose-Marie o Johan Ohlson som hjälpte mig på olika sätt!! Och världens största tack till Gunno som alltid finns här för mig!

Ett kärt återseende för Hedvig!

Kenta o matte Sonja.

Ozzy o Linda.

Rexzy o Johan.

Benny o Eva.

Oscar o Sara.

Jag har ju hotat med att blogga om sånt som inte alla rör livet med flocken och nu har jag gjort slag i saken!!!
Vill du läsa mina tankar om livet rakt upp o ner utan förskönande glättiga floskler då är du välkommen att följa mig här:
http://www.carryon.bloggplatsen.se

I övrigt jobbar vi på för fullt här hemma inför helgens kennelträff, ca 20 hundar med dina familjer kommer och det ska bli så roligt att se alla "små" igen!!

Då var vår semestertripp över för denna gång. Nöjda, glada, utvilade...hmm kanske inte så utvilade men ändå utvilade...har fått en bättre dygnsrytm då vi oftast vaknat vid sjusnåret av liten Lykke o sen var det ju lika bra o köra igång o komma ut till frukosten som avnjutits utomhus vid Närån varje morgon i solsken!! Underbart!
Nu känns det som om vi är laddade för det som komma skall, imorgon har vi ett spännande möte inför framtiden...får återkomma om det när vi vet mer...men så mycket kan jag väl säga att vi söker vägar för att Gunno ska kunna göra nåt mer betydelsefullt än att transportera gods hit o dit.
Gotlandsresan har varit som balsam för oss, som varit trötta av mycket tråkigt som hänt den sista tiden, naturen på Gotland tilltalar mig, dess karghet där det ibland ser ut som att det är dött, men ändå så växer o grönskar det på de mest oväntade ställen - precis som i livet när det känns som om man bara vill lägga sig ner o ge upp så kommer det hopp och man kan börja grönska igen. Hoppet kanske inte alls har med det som tryckte ner men i slutändan så ser vi oftast att det blev ändå bra! Visst hjälper det att ha en positiv inställning till livet men ibland känns ord som "att välja glädje" verkligen som ett hån, ibland har man fullt upp med att bara kunna andas o hålla näsan ovanför vattenytan så att säga o att då mötas av flåshurtiga deviser o ordspråk kan faktiskt få motsatt effekt...man vill lixom bara trycka till nån o skrika högt...o sen en dag så vänder det...det kallas att leva och att inte blunda för det som är mindre vackert i livet!! Jag vill leva livet med både dalar o toppar, tänk vad trist om livet var bara rakt fram...
Just nu valde vi att ta småvägar hem istället för E20 som mest går rakt fram...för även bilåkningen blir roligare om man tar sig tid att ta omvägar, se sig om o inte alltid ha så bråttom....ännu bättre vore om vi åkte på hojen...men nu har vi ju hundarna med oss...
Jag kommer snart att starta en ny blogg där jag inte kommer att fokusera på hunderiet utan mer på livet i övrigt...det här får väl bli ett smakprov på hur jag tänker mig det...återkommer!

N U är vår Gotlandsvistelse nästan slut för denna gången.
Man kan inte annat än bli förälskad i naturen, folket, atmosfären, maten....här har vi det underbart o lyckas för en stund tränga undan det där som är tufft just nu.
Vet inte vad de har i luften eller om det är i vattnet här....för vi blir trötta allt tidigare för varje dag...nu är klockan snart nio o vi kollar på varandra o indrar om det är för tidigt o gå o lägga sig.....
I morgon är sista hela dagen på Ön o vi tänker oss till Visby o se vad vi kan hitta för trevligt där.
Dagen har bjudit på sol o lagom värme, Fårö visade sig från sin bästa sida o vi åt en underbar lunch på Lauters - det stället rekommenderas varmt! När jag sa att jag inte är så "stor" i maten så erbjöd de sig att göra en halv plocktallrik med underbara charkuterier mm o till det blev det ett (hmm ok två då) glas kall Chardonnay mmmmm semester!!!
Lite bilder nu då:

Just nu befinner vi - dvs mannen min, Dixie, Dennis, Lykke o jag - oss på öarnas Ö!! Gotland!!
Här är verkligen underbart!! Vi bor på Gangvide Farm, ett annorlunda ställe men så charmigt, trevligt o familjärt!! Bjuder på lite bilder från våra dagar hittills.

Förra veckan var jag gräsänka då mannen min var på hoj-semester i Danmark med klubben.
Gissa om han var efterlängtad av oss alla här hemma i Fridhem!
Vi firade det med att införskaffa de där nya möblerna till paviljongen vi pratat om så länge, fint blev det o här ska vi mysa ofta så nu får hösten hålla sig borta ett tag till.
Gårdagen var annars rätt dramatisk för medan vi var till Marieberg så fixade Dixie "lite" käk på egen hand...hon välte en fodersäck m valpfoder o försåg sig ordentligt, när vi kom hem såg hon ut som om hon återigen skulle få sju valpar vilken minut som helst...
Hon började "ulka" men det kom inte upp något o det är ju ett tecken på att en magomvridning kan vara i farten och det vill man ju inte vara med om!!! Ringde Annalysen direkt men kunde inte få tid förrän om en dryg timme, vi hade lastat in en massa skräp i lånekärran o skulle åka t tippen i Kvarntorp så in med Dixie i bilen o iväg.
Bilens rörelser hade väl ungefär samma effekt som det kan bli om man har en tik som inte kommer igång med valpningen, det kom igång!!!! Hon kräktes upp mängder o det var ju bra! Hon hässjade o skakade o flämtade o mådde nog rätt pyton, när vi väl kom in till Anna på Annalysen så var hon rätt lugn igen, Anna kände o klämde o lyssnade o sa: ingen mat på ett par dagar nu, men det är ingen akut fara för magomvridning i alla fall!! Phju!!
Snälla lilla Dixie kan du vara lite mindre "Dramaqueen" tror du!!
Avslutar med lite bilder rån paviljongen!