Jo....den här damen har skrämt upp mig ordentligt sista veckan...

Dixie dvs Toute Vitesse Amazing-Grace, min stora kärlek, ja ja jag veeeet jag älskar alla mina hundar...men ändå...min stora kärlek som föddes för drygt sex år sedan under stor dramatik....
Hon har varit speciell från start, egensinnig, följer inte skolboken, kärleksfull, älskar att jobba, helt orädd oavsett vad som möter....det var en fröjd att se henne genomföra sitt MH när hon var två år!!!
Hon var inte intresserad av att leka med främmande, hon var helt orädd för "dumpen", när vi kom till skramlet så studsade hon fram till lådan med skramlet och typ fnös lite föraktfullt...jaha!!! Var det bara lite kastrullock och kedjor....HA!! Löjligt!!!
Och när vi mötte spöken i skogen så klev hon fram, bröstade upp sig o sa: ja ja kom ni bara!!!!
Figuranterna kom efteråt fram till oss och var helt begeistrade i den här tjejen!!
Hon är inte den vackraste, hon är ca en cm för hög, men hon har charm och attityd och jag älskar henne reservationslöst!!!
Vi började träna Lydnad hos Prickis (http://bmshundtjanst.se) när Dixie var ca ett och ett halvt år....och jösses!!! Rätt så snart insåg jag att Dixie var en fantastisk hund med en vek matte....suck...har skärpt till mig och vågar ställa krav på mina hundar!! Vågar säga ifrån, bestämt men inte så att hunden blir kuvad!! Har lärt mig massor på de snart fem år som gått sedan jag gick min första kurs hos Prickis!
Vi tävlade under våren/sommaren/hösten 2011 och det gick såpass bra så vi fick snabbt vår Lp1 och blev Årets Lydnadshund i Dvärgschnauzerringen och fick utmärkelsen Årets Nybörjarekipage i Hallsbergs Brukshundklubb!! YEY!!!
Sen har mitt älskade troll fått 21 barn, fördelat på tre kullar, hon har varit en fantastisk mamma som både pysslat och fostrat.
Så...i torsdags....husse o jag hade varit ute på en runda för o kolla virke inför bygget av golv under paviljongen, vi kommer hem, släpper ut hundarna i trädgården, jag går upp och förbereder maten o hör hur husse lockar på en Dixie som bara gnäller....hon vill inte gå upp för den tre steg höga trappen från trädgården till dörren in....så vi bär upp henne...och så fortsätter det....hon går glatt ner för trapp men inte upp...går på promenad med viftande svans men skriker om hon hoppar upp i soffan....

Min Dixie - sån personlighet!!
Rädslan som infann sig när jag började förstå att det kunde vara diskbråck, med allt vad det innebär...och NEJ!!! Jag kommer aldrig hålla en hund vid liv för MIN skull!! En hund som inte kan få leva ett härligt hundliv....NEJ!!
Så jag började sörja lite i förskott...trots att husse sa: ta inte ut något i förskott!!
Ja ja fick en akuttid hos veterinär i fredags, kunde inte hitta något direkt men även han insåg att nåt var fel då hon inte ville hoppa upp på ett lågt bord för att få godis...
Vi fick smärtstillande tabletter o rådet att söka veterinär efter helgen och eventuellt röntga om det inte blev bättre....
Det blev inte bättre....jo lite...för med smärtstillande medel i kroppen så glömde hon ibland vad som gör ont...med resultat att hon skrek av smärta om hon försökte komma upp i soffan....
Suck!!
Så idag åkte vi till veterinär igen...någon röntgen var inte att tänka på i det akuta smärtläge som var...så Dixie blev åter ordentligt undersökt och klämd på...skrek ut av smärta och veterinären konstaterade att smärtcentrum satt precis där jag befarade...mellan ett par kotor i ländryggen...MEN!!! Inget diskbråck utan ett ryggskott!!! Phju!!!
Så nu är Dixie ordinerad burvila i minst två veckor med smärtlindring och inga promenader, bäras upp och ner för trappor...tur hon vara är en dvärgschnauzer och inte en Irländsk Varghund....
Nu är det ju så att djurskyddslagen säger att man inte får ha hund i bur regelbundet...så...hmm...jag är ju uppfödare och har kennel...jag strävar efter att följa de lagar och regler som finns!!!
Så jag har ansökt hos Jordbruksverket om tillfällig dispens för Dixies skull!!
Nu ligger hon i en stor skön bur i köket på en Back-On-Trackmadrass, har en vattenskål i buren, en filt att gosa med och tungbenet har hon visst tuggat i sig...
Lättnaden som infann sig när veterinären säger: det är INTE diskbråck!!! Ja den känslan!!!! Euforisk!!!
Älskade lilla monsterhund så orolig jag varit!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varför behåller/köper jag alltid den GALNA valpen??? Kaka söker Maka.... Troligen!! Ja ja ....den som stannar här hos oss är "Maya" dvs Toute Vitesse My Number One! Jag har funderat ett tag över varför bomullspadsen på morgonens rengöring av ansi...

Ja nu är det tomt här i Fridhem...fem av sex valpar har flyttat och kvar är Toute Vitesse My Number One, Maya. Först flyttade fröken mörkblå, Milli, hon ska bo på Gotland hos Lyane och Göte. Sen var det dags för Cash - lille herr Ljusblå - att flyt...

Ja nu blev det plötsligt tomt på blogginlägg senaste veckan och jag inser att en del undrar varför. Jo i söndagskväll åkte mannen o jag en sväng på våra motorcyklar, jag övningskör o Gunno är min handledare, på hemvägen ska vi svänga vänster i en ro...

Nu har valparna hunni bli hela fem veckor och blivit fotograferade på bordet...det var svårt sa de... Gul tik - dvs halsbandet hon brukar ha på sig är gult... Ljusblå hane Lila tik Grön hane Rosa tik Mörkblå tik Alla är superfina, "korta" kr...

Dagen har firats med besök av blivande valpköpare, gos och kel med min goda vän Carina o så lite god mat så klart!! Alltså....Carina gosade med valparna....hi hi Carina och lilla fröken Rosa myser Mat uppskattas men fortfarande är nog mammas mat bä...