Vad innebär det att föda upp hundar under ansvar? Behöver jag ta ansvar för valparna efter att de levererats? Jag har ju en tik och en hane här hemma så då är det väl bara att köra på? ärftliga sjukdomar? Lagar? regler...nä sånt behöver jag väl inte veta nåt om - låt naturen ha sin gång...är det det man ska göra när man föder upp hundar?? Nej...inte enligt mig iaf....

Som uppfödare - knuten till Svenska kennelklubben har jag möjlighet att gå olika utbildningar för att lära mig om t ex Utfodring, Genetik, Juridik, Anatomi, Parning och valpning, Valpens beteende mm

Vad är det bra för då? Kan man inte bara låta naturen ha sin gång o låta hundar föröka sig och överlåta till dem att göra det de gjort i alla tider?

Nja - nu lever ju inte hunden i det vilda utan är beroende av oss människor för att t ex få mat.

På utfodringskursen fick jag lära mig hur jag ska reglera maten för tiken innan parning för att få fler valpar, dessutom har jag lärt mig räkna ut kaloriinnehåll i fodret (för det står ju inte på påsen) jag kan räkna ut varje hunds specifika energibehov och jag vet oxå hur mycket min dräktiga tik ska äta för att få friska välmående valpar utan att själv tappa för mycket i hull.

Juridiken då? ja visst är det bra att veta vilka lagar o regler som gäller för oss som föder upp och säljer hundar - de gäller ju oavsett om jag har registrerad kennel eller inte!! Hur ser Skatteverket på uppfödning?? Hur och vad ska det vara för köpeavtal med när man levererar valpen? ja det finns en uppsjö av regler som jag behöver veta om.

Genetik? Vad ska man akta sig för när man tänker para två hundar - vad är ärftligt o vad är inte? 

Dessutom finns det - beroende på ras - olika undersökningar som ska göras av veterinär innan man parar sin hund. För Dvärgschnauzer ska man ögonlysa båda föräldradjuren, (absolut innan parning men jag tycker det även är en självklarhet att man följer upp och ögonlyser regelbundet) valpkullen ska registreras, stamtavlor ska hämtas ut,  försäkringar ska betalas...

Innan parning har nog de flesta uppfödare även meriterat sina hundar på olika sätt, jag tycker t ex att mentaliteten hos hunden är jättejätteviktig - visst är det fantastiskt om man får fram en vacker hund men hunden ska ju fungera i samhället i alla olika situationer. Målet måste ju vara att få fram en hund som både är rastypisk, anatomiskt korrekt med ett stabilt psyke.

Eftersom min första hund kom från en uppfödare som inte höll sig till SKK:s regelverk och heller inte fick registrera kennelnamn) med otroligt dålig mentalitet (exteriören var inte nån hit den heller) så har det nog gjort att jag är sååå noga med just mentaliteten.

Daisy   som nu springer på ständigt gröna ängar   var rädd för precis allting, människor var det absolut mest otäcka men även andra hundar, enda gången som hon mådde bra var när hon var i löp för då hände något i henne och hon blev en glad o frimodig liten tjej, men det inträffade ju bara 2 ggr per år   på slutet, innan jag bestämde mig för att ta bort henne - så drev hennes rädsal henne till att börja göra utfall mot sådant som var skrämmande och jag ville inte att hon skulle gå över den gränsen så därför blev hon bara 4 år gammal. det var nog det svåraste beslut jag tagit - men väl hos veterinären för den sista sprutan var det som om hon försökte tala om för mig att det här blir bra Matte - mycket bättre faktiskt, hon var lugn hela tiden (vilket ju aldrig inträffat på en veterinärmottagning tidigare) 

Hade den "uppfödaren" som jag köpte Daisy av gått Genetikkursen i SKK:s regi så hade hon nog aktat sig för att göra den kombinationen som resulterade i att Daisy föddes. Hade hon dessutom haft mer på fötterna vad gäller Juridiken - om hur man t ex ska ha sina hundar vad gäller utrymmen, burar mm så hade kanske inte Polis och Milj&Hälsoskyddförvaltningen kommit ut och stängt hennes uppfödning...

Vad jag vill säga är att jag verkligen uppskattar alla de som föder upp hundar under ansvar - bara för att man råkar ha en hane och en tik tillgänglig så är det inte så säkert att det är en bra idé att ta valpar på dem. Tänk långsiktigt, ta reda på allt som behövs, ut/fortbilda dig och tro för allt i världen inte att du är fullärd - det finns alltid något man kan lära sig. Vänd dig till andra seriösa uppfödare för råd och stöttning. Jag är så otroligt tacksam för Maria från Kennel Kaspelix som fungerar som min mentor och dessutom är hon en fantastisk vän   

Trots allt så är det ju fantastiskt roligt och underbart att få följa sin tik genom dräktigheten och sedan få se de små knyten växa och utvecklas till egna individer. Sen gäller det att hitta bra hem till dem och det är nog det tuffaste av allt - vem är tillräckligt bra för att ta hand om "mina" små bebbar....så om du som valpspekulant tycker jag ställer många frågor så är det för att jag vill försäkra mig om att det ska bli bra. Och JA!! jag tänker fortsätta föda upp små skäggtroll trots alla "besvär"